Fågeln som gavs upp två gånger

I öns östra del flög Polly in i en gammal skog. Mossa täckte träden. Lite solljus nådde marken. En liten grå och rosa fågel bor bara här. Den heter priolo.

In the east of the island, Polly flew into an old forest. Moss covered the trees. Little sunlight reached the ground. A small grey and pink bird lives only here. Its name is the priolo.

Fågeln höll på att försvinna. Ingen såg den efter nittonhundratrettiotvå. Sedan hittade folk några igen nittonhundrasextiosju. Men gårdar tog dess hem. Snart fanns färre än hundra par kvar. Den är en av Europas mest sällsynta fåglar.

The bird almost disappeared. People saw none after nineteen thirty-two. Then in nineteen sixty-seven, people found some again. But farms kept taking its home. Soon fewer than one hundred pairs were left. It is one of Europe's rarest birds.

Människor arbetade hårt för att hjälpa den. De planterade rätt träd igen. Polly såg två priolos flyga förbi. Deras bröst lyste ljust rosa.

People worked hard to help it. They planted the right trees again. Polly saw two priolos fly by. Their breasts flashed soft pink.

Polly satt still. Skogen blev tyst igen. Det kändes som ett bra byte: tystnad, för en fågel som fortfarande lever.

Polly stayed still. The forest grew still again. It felt like a good trade: quiet, for a bird that still lives.