En arm som kan smaka

Sträck ut handen och rör vid något, så känner du form och struktur. En bläckfisk som sträcker ut sig gör något märkligare: den smakar på det den rör vid, direkt, genom hundratals sugkoppar längs varje arm.

Reach out and touch something, and you feel its shape and texture. An octopus reaching out does something stranger: it tastes what it touches, instantly, through hundreds of suckers lining each arm.

Forskare upptäckte nyligen att bläckfiskens sugkoppar innehåller särskilda receptorer som inte liknar något man hittat hos andra djur, byggda för att känna av kemiska ämnen som inte löser sig i vatten. Det gör att en bläckfisk kan skjuta in en arm i en mörk springa bland klipporna och genast veta vad som gömmer sig där, mat, fara eller ingenting alls, utan att behöva se det eller dra ut det först.

Scientists recently discovered that octopus suckers contain special receptors unlike anything found in other animals, built to sense chemicals that do not dissolve in water. This lets an octopus slide an arm into a dark crack in the rocks and immediately know what is hiding there, food, danger, or nothing at all, without needing to see it or pull it out first.

Det är ett helt annat sätt att uppleva världen, känsel och smak sammansmälta till ett enda sinne, utspritt över åtta oberoende armar. För en bläckfisk som jagar i totalt mörker kan den kombinationen vara mer användbar än ögon någonsin skulle kunna vara.

It is a completely different way of experiencing the world, touch and taste combined into a single sense, spread across eight independent arms. For an octopus hunting in total darkness, that combination might be more useful than eyes ever could be.