Bajkalsjön

Polly vaknade på den femte morgonen och världen hade blivit vatten.

Polly woke up on the fifth morning and the world had become water.

Tåget körde längs den södra stranden av Bajkalsjön. Sjön fyllde hela fönstret: inte så mycket en sjö som ett hav, förutom den perfekta stillheten och den omöjliga klarheten i färgen, som var en blå nyans som verkade börja djupt under ytan och stiga upp.

The train was running along the southern shore of Lake Baikal. The lake filled the entire window: not a lake so much as a sea, except for the perfect stillness and the impossible clarity of the colour, which was a blue that seemed to start somewhere deep below the surface and rise up.

Igor, fiskaren, hade varit vaken i två timmar. Han stod vid fönstret med en liten anteckningsbok.

Igor, the fisherman, had been awake for two hours. He was at the window with a small notebook.

"Bajkal," sa han. "Det är den djupaste sjön i världen. Ett tusen sex hundra fyrtiotvå meter på sin djupaste punkt. Det är också den äldsta sjön. Tjugofem miljoner år gammal. De flesta sjöar fylls med sediment över tid. Bajkal ligger i en sprickdal som fortfarande växer. Botten sjunker snabbare än sedimenten kan fylla den."

"Baikal," he said. "It is the deepest lake in the world. One thousand six hundred and forty-two metres at its deepest point. It is also the oldest lake. Twenty-five million years old. Most lakes fill in with sediment over time. Baikal is in a rift valley that is still growing. The bottom drops faster than the sediment can fill it."

Vattnet utanför var så klart att Polly kunde se stenblock på sjöbotten i de grunda områdena. Klarheten är upp till fyrtio meter under rätt förhållanden.

The water outside was so clear that Polly could see boulders on the lake floor in the shallow areas. The clarity is up to forty metres in the right conditions.

"Det innehåller också," sa Igor, "tjugotre procent av allt ofruset sötvatten på jorden. Mer än alla de nordamerikanska stora sjöarna tillsammans."

"It also holds," Igor said, "twenty-three percent of all the unfrozen fresh water on Earth. More than all the North American Great Lakes combined."

Polly tittade på sjön. Den såg inte ut som tjugotre procent av någonting. Den såg ut som en enda stilla blå sak.

Polly looked at the lake. It did not look like twenty-three percent of anything. It looked like a single still blue thing.

Tåget stannade vid Slyudyanka station. Igor gick av. Han skakade Pollys vingspets med två fingrar, allvarligt. "Tre dagar fiske. Sedan hem." Han vinkade genom fönstret och var borta.

The train stopped at Slyudyanka station. Igor got off. He shook Polly's wing tip with two fingers, gravely. "Three days fishing. Then home." He waved through the window and was gone.

I tre timmar till följde tåget stranden. En grupp av Bajkalsälar stack upp sina huvuden över ytan en kilometer utanför kusten. De är världens enda renodlade sötvattensälart.

For three more hours, the train ran the shore. A group of Baikal seals popped their heads above the surface a kilometre offshore. They are the world's only purely freshwater seal species.

Polly tänkte på skala. Under henne fanns vatten äldre än hennes art. Inuti det vattnet fanns en liten rosa räka som heter Epischura som inte existerar någon annanstans på jorden. Den höll sjön klar. Den hade hållit den klar i tjugo miljoner år.

Polly thought about scale. Below her was water older than her species. Inside that water was a tiny pink shrimp called Epischura that did not exist anywhere else on Earth. It kept the lake clear. It had been keeping it clear for twenty million years.