Vladivostok

På den sjunde morgonen skulle tåget anlända till Vladivostok klockan 06:15 Moskvatid, vilket var 13:15 lokal tid. Polly vaknade vid första lokala ljuset, någon gång runt fem.

On the seventh morning, the train was due into Vladivostok at 06:15 Moscow time, which was 13:15 local time. Polly woke at first local light, sometime around five.

Genom fönstret hade skogen gett vika för låga kullar och gräs. Stilla havet låg någonstans framför. Hon kunde känna det, på samma sätt som man kan känna en stor vattenmassa innan man ser den.

Through the window, the forest had given way to low rolling hills and grass. The Pacific was somewhere ahead. She could feel it, the way you can feel a large body of water before you see it.

Den sista stationen före Vladivostok var Ussurijsk. Tåget stannade i femton minuter. Polly hoppade ner. En kvinna sålde rökt fisk från ett hopfällbart bord. Fiskarna var silverfärgade. Ögonen var fortfarande klara. Polly smakade en liten bit. Kvinnan slog in den i tidningspapper och tog inte emot någon betalning. Vissa marknader fungerar så.

The last station before Vladivostok was Ussuriysk. The train stopped for fifteen minutes. Polly hopped down. A woman was selling smoked fish from a folding table. The fish were silver. The eyes were still clear. Polly tried a small piece. The woman wrapped it in newspaper and accepted no payment. Some markets work this way.

Stilla havet dök upp på höger sida av tåget runt elva lokal tid. Det var grått och ljust.

The Pacific appeared on the right side of the train at around eleven local time. It was grey and bright.

Vladivostok dök upp plötsligt. Staden är byggd i kullar som går ner till havet. Tåget tunnlar genom en av dessa kullar. Slutet av linjen ligger vid hamnen. Bufferten vid slutet av spåren är fyrtio meter från vattnet.

Vladivostok arrived all at once. The city is built into hills that come down to the sea. The train tunnels through one of those hills. The end of the line is on the harbour. The buffer at the end of the tracks is forty metres from the water.

Tåget gjorde sitt sista stopp. Klockan ovanför kupédörren, på Moskvatid i sju dagar, visade 06:23. Den lokala klockan på stationen visade 13:23.

The train made its final stop. The clock above the compartment door, on Moscow time for seven days, read 06:23. The local clock at the station read 13:23.

Polly hoppade ner på perrongen. Vladivostok var en hamnstad med låga stenbyggnader och branta gator. Luften luktade av fisk, rost och salt.

Polly hopped down to the platform. Vladivostok was a port city of low stone buildings and steep streets. The air smelled of fish and rust and salt.

I slutet av perrongen fanns en liten vit obelisk. Inskriptionen löd KILOMETER 9,289. Slutet av linjen.

At the end of the platform there was a small white obelisk. The inscription read KILOMETRE 9,289. The end of the line.

Polly stod vid obelisken en lång minut. Sju dagar. En halv miljard år av Uralberg. Tjugofem miljoner år av Bajkal. En kran. Åtta tidszoner, av vilka tåget bara hade observerat en.

Polly stood at the obelisk for a long minute. Seven days. Half a billion years of Ural rock. Twenty-five million years of Baikal. One crane. Eight time zones, of which the train had observed only one.

Hon sträckte ut sina vingar. Stilla havet låg precis bortom hamnmuren. Hon lyfte från perrongen, klättrade över kranarna i containerhamnen och ut över bukten.

She stretched her wings. The Pacific was just past the harbour wall. She lifted from the platform, climbed over the cranes of the container port, and out over the bay.