Den Tomma Muggen

Det var Pedros första dag på hans nya jobb. Han kom tjugo minuter tidigt. Kontoret låg på fjärde våningen i en byggnad nära floden. Någon visade honom hans skrivbord och gav honom en laptop. Sedan försvann de in i ett möte.

It was Pedro's first day at his new job. He arrived twenty minutes early. The office was on the fourth floor of a building near the river. Someone showed him his desk and gave him a laptop. Then they disappeared into a meeting.

Pedro satte sig ner. Skrivbordet var rent. Det fanns en enda keramikkopp i hörnet, tom. Han tänkte att det kanske var en välkomstgåva. Han drack inte kaffe, men han var törstig.

Pedro sat down. The desk was clean. There was a single ceramic mug on the corner, empty. He thought it was a welcome gift, maybe. He didn't drink coffee, but he was thirsty.

Han gick till det lilla köket och fyllde koppen med vatten. När han satte sig igen, dök en man med skägg upp i dörren till hans bås. Mannen tittade på koppen i en lång sekund.

He walked to the small kitchen and filled the mug with water. When he sat back down, a man with a beard appeared at the door of his cubicle. The man looked at the mug for a long second.

"Det där var min kopp," sa han. "Jag satt där förut." Han log. "Det är lugnt. Välkommen. Jag heter Diego."

"That was my mug," he said. "I sat there before." He smiled. "It's fine. Welcome. I'm Diego."

Pedro blev röd i ansiktet. Han bad om ursäkt och erbjöd koppen tillbaka. Diego skrattade. "Behåll den. Betrakta det som din välkomstgåva. Men fråga först om kaffet. Maskinen är mer komplicerad än den ser ut."

Pedro turned red. He apologized and offered the mug back. Diego laughed. "Keep it. Consider it your welcome gift. But ask first about the coffee. The machine is more complicated than it looks."

Senare visade Diego honom hur kaffemaskinen fungerade. Det tog tio minuter.

Later, Diego showed him how the coffee machine worked. It took ten minutes.