Middagen som vulkanen lagade

På ön São Miguel, i Azorerna, ligger en liten by som heter Furnas. Här är marken levande av värme. Ånga stiger upp ur hål i jorden, och under dina fötter känns marken varm. Byn ligger ovanpå en vulkan, och invånarna har lärt sig att använda vulkanens kraft på ett läckert sätt.

On the island of São Miguel, in the Azores, there is a village called Furnas where the ground itself is alive with heat. Steam rises from holes in the soil, and the earth feels warm under your feet. This place sits on top of a volcano, and the people here have learned to make the volcano work for them in a delicious way.

Tidigt på morgonen fyller en kock en stor gryta med kött, korv, kål och andra grönsaker. Sedan tar kocken på sig tjocka handskar och sänker ner den täckta grytan i ett hål som grävts i den heta marken. Sedan packas jorden tillbaka över den. Det finns ingen eld och ingen spis. Vulkanens värme ensam sköter tillagningen, långsamt och försiktigt, i ungefär sju timmar.

Early in the day, a cook fills a tall pot with meat, sausage, cabbage, and other vegetables. Then, wearing thick gloves, the cook lowers the covered pot into a hole dug in the hot ground and packs the soil back over it. There is no fire and no stove. The heat of the volcano alone will do the cooking, slowly and gently, for about seven hours.

När grytan lyfts upp igen är maten inuti mjuk och mör, fylld av smak från den långa, sakta värmen. I luften hänger en svag doft av svavel från den ångande marken. Familjer och besökare samlas vid långa bord, och ångan ringlar upp från tallrikarna när de äter en måltid som jorden själv har tillagat.

When the pot is lifted out again, the food inside is soft and tender, full of flavour from the long, slow heat. The air carries a faint smell of sulfur from the steaming ground. Families and visitors gather at long tables, and steam curls up from their plates as they eat a meal that the earth itself prepared.