Båten kommer in

Morgonbåten gled in förbi en låg udde och lade till i Stromness, där husen står med ryggen mot vattnet och gavlarna vända mot vinden. Polly klev ut på våta stenhällar och förstod vinden direkt. Det var ingen vindpust. Det var ett tillstånd. En collie satt längst ute på kajen och höll ögonen på tamparna. Polly gick fram till honom. "Kan du visa mig vägen?"

The morning boat came in past a low headland and tied up at Stromness, where the houses stand with their backs to the water and their gable ends turned into the wind. Polly stepped onto wet flagstones and understood the wind at once. It was not a gust. It was a condition. A collie sat at the end of the pier watching the ropes. Polly went over to him. "Can you show me the way?"

Han frågade vart hon ville, och hon erkände att hon inte visste än. Det är ett rimligt svar här. Öarna är närmare sjuttio till antalet, ett tjugotal av dem bebodda, och ingen av dem ligger långt från stranden. Här finns ingen skog, ingen läplantering, ingenting högre än en skorsten på en bondgård. "Kan du säga mig var jag kan ta bussen?" frågade hon, och han nickade mot en kur högst upp i backen.

He asked where she wanted to go, and she admitted she did not know yet. That is a reasonable answer here. The islands number close to seventy, about twenty of them lived on, and none sits far from the shore. There is no forest, no shelter belt, nothing taller than a farmhouse chimney. "Could you tell me where I can catch a bus?" she asked, and he tipped his head toward a shelter at the top of the slope.

Sedan begick hon misstaget som en fågel gör efter en sommar i storstäder. "Hur lång tid tar det att gå till centrum?" Collien såg utmed den enda stenlagda gatan som löper genom hela samhället, på sina ställen så smal att bilar fäller in backspeglarna. Elva minuter, sa han, om du stannar och tittar i skyltfönstren.

Then she made the mistake of a bird who has spent a summer in cities. "How long does it take to walk to the city center?" The collie looked along the single flagstone street that runs the length of the town, narrow enough in places for a car to fold in its mirrors. Eleven minutes, he said, if you stop to look in the windows.

"Kan du säga om det händer något intressant idag?" Han tog frågan på allvar. Färjans tidtabell är de lokala nyheterna, sa han, och allt annat kommer med den. Det gick en båt ut till sälskären senare i veckan. Det fanns ett kapell byggt av fångar. Det fanns en by som låg under en sanddyn i fyra tusen år, tills en storm tog dynen med sig.

"Can you tell me if there are any interesting events today?" He took the question seriously. The ferry timetable is the local news, he said, and everything else arrives with it. There was a boat to the seal skerries later in the week. There was a chapel built by prisoners. There was a village that lay under a sand dune for four thousand years until a storm took the dune away.