Burken

På morgonen den andra dagen tog Chiara med sig en glasburk till Pastas akvarium. Burken hade ett skruvlock. Inuti fanns en levande krabba.

On the second morning, Chiara brought a glass jar to Pasta's tank. The jar had a screw lid. Inside was a live crab.

Chiara höll burken ovanför vattnet. Pasta tittade på. En arm vecklade ut sig och sträckte sig längs sidan av akvariet.

Chiara held the jar above the water. Pasta watched. One arm uncurled and stretched along the side of the tank.

Chiara släppte burken i vattnet. Den sjönk långsamt. Pasta gjorde inget utfall. Bläckfiskar, sa Chiara, gör inga utfall. De observerar först.

Chiara dropped the jar into the water. It sank slowly. Pasta did not lunge. Octopuses, Chiara said, are not lungers. They are observers first.

Polly satt på kanten av akvariet. Krabban skuttade mot glaset inuti burken. Pasta rörde burken med en arm. Hennes sugkoppar hade två hundra sinnesceller var. "En bläckfiskarm smakar på allt den rör vid," sa Chiara.

Polly perched on the tank rim. The crab scuttled against the glass inside the jar. Pasta touched the jar with one arm. Her suckers had two hundred sensory cells each. "An octopus arm tastes everything it touches," Chiara said.

Pasta tog burken med en andra arm. De två armarna vände den långsamt. En tredje arm kom runt baksidan för att utforska locket.

Pasta gathered the jar with a second arm. The two arms turned it slowly. A third arm came around the back to explore the lid.

Bläckfiskar har öppnat skruvlock i laboratorier sedan 1950-talet. Första gången tar det vanligtvis tio eller femton minuter. De tänker inte i steg. De låter sugkopparna känna trådarna och vrider locket i den riktning trådarna drar.

Octopuses have been opening screw-top jars in labs since the 1950s. The first time, it usually takes ten or fifteen minutes. They are not thinking in steps. They are letting the suckers feel the threads and turning the lid the way the threads pull.

Pasta vred locket ett halvt varv. Sedan ett till. Locket lossnade. Krabban skyndade ut i det öppna vattnet.

Pasta turned the lid one half-rotation. Then another. The lid popped free. The crab scrambled out into the open water.

Den kom inte långt. Pastas fjärde arm var redan krökt vid burkens öppning. Krabban försvann in i bläckfiskens näbb.

It did not get far. Pasta's fourth arm was already curled at the jar's mouth. The crab disappeared into the octopus's beak.

Chiara skrev något på en skrivplatta. "Tre minuter och fyrtiotvå sekunder. Hon blir snabb. Första gången vi gav henne en burk tog det elva minuter."

Chiara wrote something on a clipboard. "Three minutes forty-two seconds. She is getting fast. The first time we gave her a jar, it took her eleven minutes."

Pasta återvände till sin rörspiral. Hennes armar slingrade sig runt henne själv.

Pasta returned to her coil of pipe. Her arms wrapped around herself.

Bläckfiskar är väldigt märkliga, sa Chiara till Polly. De är närmare släkt med en snigel än med något med ryggrad. De har tre hjärtan. Deras blod är blått, eftersom det bär syre med koppar istället för järn. De lever bara tre till fem år i det vilda. Pasta var redan två. Hon skulle lära sig allt hon någonsin skulle veta under den tid hon hade kvar.

Octopuses are very strange, Chiara told Polly. They are more closely related to a snail than to anything with a backbone. They have three hearts. Their blood is blue, because it carries oxygen with copper instead of iron. They live only three to five years in the wild. Pasta was already two. She would learn everything she would ever know in the time she had left.