Ropa, annars missar du din hållplats

Du sitter i en liten buss med fjorton andra personer. Det finns ingen knapp att trycka på. Det finns ingen skärm med namnet på nästa hållplats. Föraren har ingen lista, och ingen kommer att hjälpa dig.

You are in a small van with fourteen other people. There is no bell. There is no screen with the name of the next stop. The driver does not have a list, and nobody is going to help you.

Det här är en delad buss, och i många länder fungerar det på samma sätt. Den kör när den är full. Den stannar där någon ber den stanna. Din uppgift är att säga något högt innan din gata försvinner förbi fönstret.

This is a shared bus, and in many countries it works the same way. It leaves when it is full. It stops where somebody asks it to stop. Your job is to say something out loud before your street goes past the window.

Du behöver bara två eller tre ord. Du säger namnet på hörnet, eller du säger bara: här är bra, tack. Om du väntar tills du ser din egen dörr är du redan för sent ute. Säg det tidigt, säg det högt, och säg det igen om ingen hör dig första gången. Kvinnan bredvid dig upprepar det åt dig om du ser vilsen ut. Det händer oftare än du tror.

You only need two or three words. You say the name of the corner, or you simply say: here is good, please. If you wait until you can see your own door, you are already too late. Say it early, say it loudly, and say it again if nobody hears you the first time. The woman next to you will repeat it for you if you look lost. That happens more often than you would think.