Byggt av det de hade

Kapellet på Lamb Holm är två militärbaracker satta gavel mot gavel, vilket är det första alla lägger märke till och det sista någon minns. En vaktmästare låste upp när Polly kom, en man utan brådska och med en nyckelknippa i handen. "Vad jobbar du med?" frågade hon, och han sa att han öppnade dörrarna på morgonen, stängde dem på kvällen och målade om det som den salta luften tog bort däremellan.

The chapel on Lamb Holm is two army huts end to end, which is the first thing anyone notices and the last thing anyone remembers. A caretaker was unlocking it when Polly arrived, an unhurried man with a ring of keys. "What is your job?" she asked him, and he said he opened the doors in the morning, closed them at night, and repainted what the salt air took off in between.

Inuti försvinner barackerna. Italienska krigsfångar fördes hit på nittonhundrafyrtiotalet för att arbeta på vallarna mot havet, och de bad om någonstans att hålla gudstjänst. Vad de fick var korrugerad plåt. Vad de gjorde av den var ett välvt tak, ett kor i sten, ett galler i smidesjärn och en målad altartavla, och en av dem, en målare vid namn Domenico Chiocchetti, ledde arbetet.

Inside, the huts disappear. Italian prisoners of war were brought here in the nineteen forties to work on the sea barriers, and they asked for somewhere to worship. What they got was corrugated metal. What they made of it was a vaulted ceiling, a stone chancel, a wrought iron screen and a painted altarpiece, and one of them, a painter named Domenico Chiocchetti, led the work.

"Vad behöver ni för att bli klara med arbetet?" var frågan lägret måste svara på. De bad om cement, och de fick cement. Allt annat kom ur det som lägret slängde. Gallret är skrotjärn, bearbetat kallt. Ljushållarna är konservburkar. Korets sten är gipsskiva, målad så noggrant att man måste luta sig in innan den erkänner vad den är.

"What do you need to complete the work?" is the question the camp had to answer. They asked for cement, and were given cement. Everything else came out of what the camp was throwing away. The screen is scrap iron worked cold. The candle holders are corned beef tins. The stone of the chancel is plasterboard, painted so carefully that you have to lean in before it admits what it is.

Vaktmästaren hade lämnat ett litet handverktyg i fönsterkarmen. "Skulle du kunna visa mig hur man använder det här verktyget?" frågade Polly, och det gjorde han, och förklaringen gick henne förbi första gången. "Skulle du kunna förklara det igen?" Det gjorde han också. Sedan gick han tillbaka till färgen, och Polly såg upp mot ett tak som är platt plåt som låtsas vara en valvbåge, och som håller skenet uppe från varje plats i rummet.

The caretaker had left a small hand tool on the sill. "Could you show me how to use this tool?" Polly asked, and he did, and the explanation went past her the first time. "Could you explain that again?" He did that too. Then he went back to his paint, and Polly looked up at a ceiling that is flat metal pretending to be a curve, and holds the pretence from every seat in the room.