Åka Med Ranger Tomas

Polly vaknade på räcket av bussen när solen gick upp. Bussen hade stått parkerad vid besökscentret hela natten. En man i brun uniform låste upp dörren till ett litet kontor på andra sidan parkeringen. Namnskylten på hans uniform läste T. RODRIGUEZ. Han tittade upp, såg henne och skrattade till, tyst. "Besökspasset finns där borta," sa han och pekade mot en kiosk. "Eller så kan du åka med mig."

Polly woke up on the shuttle railing as the sun came up. The bus had been parked at the visitor centre all night. A man in a brown uniform was unlocking the door of a small office across the lot. His name patch read T. RODRIGUEZ. He looked up, saw her, and laughed once, quietly. "Visitor's pass is over there," he said, pointing at a kiosk. "Or you can ride with me."

Så kom det sig att Polly tillbringade morgonen i passagerarsätet på en baklandsrangers lastbil.

That was how Polly came to spend the morning in the passenger seat of a backcountry ranger's truck.

Tomas hade varit ranger i Yosemite i fjorton år. Han hade en termos med kaffe, en skrivplatta, en radio som sprakade med jämna mellanrum och en ryggsäck som innehöll, bland annat, en hopfällbar presenning, en liten såg, fyra energibars och en pocketbok. Han körde långsamt. Han stannade ofta.

Tomas had been a ranger at Yosemite for fourteen years. He had a Thermos of coffee, a clipboard, a radio that crackled every few minutes, and a backpack that contained, among other things, a folded-up tarp, a small saw, four energy bars, and a paperback. He drove slowly. He stopped often.

Första stoppet var vid en äng nära Sentinel Rock. Tomas satte på sig en bredbrättad hatt och gick ut i gräset. Han letade, berättade han för Polly, efter tecken på att björnar hade betat på vildblommorna. "I juni kommer kornliljorna upp. Björnar älskar dem. Vi markerar ängarna där de äter så att besökare ger dem utrymme."

The first stop was at a meadow near Sentinel Rock. Tomas put on a wide-brimmed hat and walked out into the grass. He was looking, he told Polly, for signs that bears had been browsing on the wildflowers. "In June we get the corn lilies coming up. Bears love them. We mark the meadows where they feed so visitors give them space."

Polly hoppade ner till lastbilens öppna fönster. Gräset var vått upp till hennes knän. Kornliljorna hade ännu inte kommit upp. De var bara gröna spjut ungefär en handsbredd ovanför marken. Tomas gjorde en liten anteckning på sin skrivplatta och de fortsatte.

Polly hopped down to the truck's open window. The grass was wet to her knees. The corn lilies were not up yet. They were just green spears about a hand's width above the ground. Tomas made a small note on his clipboard and they moved on.

Vägen klättrade. De passerade en skylt som sa TIOGA VÄG STÄNGD, och en annan som sa ENDAST FÖR BUSSTRAFIK. Tomas vinkade till en kollega i en annan lastbil som kom från motsatt håll. Vägen slingrade sig uppför granitväggen av dalens vägg. Luften blev svalare.

The road climbed. They passed a sign that said TIOGA ROAD CLOSED, and another that said FOR SHUTTLE TRAFFIC ONLY. Tomas waved at a colleague in another truck coming the other way. The road wound up the granite shoulder of the valley wall. The air cooled.

Vid en hårnålskurva stannade Tomas och pekade. En pilgrimsfalk satt på en klippa ungefär trettio meter bort. Pollys röda huvud lutade sig. Pilgrimsfalken tittade på henne, på Tomas och tillbaka på henne. Sedan föll den av klippan och var borta.

At one switchback, Tomas stopped and pointed. A peregrine falcon was sitting on a knob of rock about thirty metres away. Polly's red head tilted. The peregrine looked at her, at Tomas, and back at her. Then it dropped off the rock and was gone.

"De häckar på klipporna," sa Tomas. "Vi tog bort dem från listan över hotade arter för länge sedan, men vi räknar fortfarande. Har sex par i dalen i år."

"They nest on the cliffs," Tomas said. "Pulled them off the endangered list a long while back, but we still count. Got six pairs in the valley this year."

Polly tänkte på falkens fall. Från en stående plats till försvunnen på mindre än en sekund. Det fanns ett särskilt sätt den hade vikt sina vingar när den lämnade. Hon ville prova det. Kanske imorgon.

Polly thought about the falcon's drop. From a standing perch to vanished in less than a second. There was a particular way it had folded its wings as it left. She wanted to try it. Maybe tomorrow.

Vid nästa avfart gick Tomas ut och gick ensam in i skogen. Han kom tillbaka tio minuter senare med en metallcylinder. "Björnsäker matlåda som någon försökte begrava," sa han. "Utbildningstillfälle." Han lade den i lastbilens flak. Cylindern rullade och skramlade.

At the next pull-off, Tomas got out and walked into the woods alone. He came back ten minutes later carrying a metal cylinder. "Bear-proof food locker someone tried to bury," he said. "Educational opportunity." He put it in the truck bed. The cylinder rolled and clanked.

Nära middagstid kom de ut vid en utsiktsplats som heter Olmsted Point. Hela höglandets svep öppnade sig framför dem. Tenaya Lake i botten av en granitskål. Half Dome bakifrån. Isgrå toppar som bleknade i dis.

Near noon they came out at an overlook called Olmsted Point. The whole sweep of the high country opened in front of them. Tenaya Lake at the bottom of a granite bowl. Half Dome from behind. Polar grey peaks fading into haze.

"Det här," sa Tomas, "är den delen de flesta kör förbi." Han hällde en liten mängd av sitt kaffe i locket på sin termos och satte det bredvid Polly på instrumentbrädan. "Stanna en stund."

"This," Tomas said, "is the part most people drive past." He poured a small amount of his coffee into the lid of his Thermos and set it next to Polly on the dashboard. "Stay a while."