Ett bord för en

Mia gick in i den lilla restaurangen strax före nio. Matsalen var nästan tom. En servitör med vit förkläde och trötta ögon pekade mot ett hörn­bord.

Mia walked into the small restaurant just before nine. The dining room was almost empty. A waiter with a white apron and tired eyes pointed at a corner table.

"Bara en?" frågade han. Mia nickade. Hon reste alltid ensam, och hon kände sig alltid lite nervös när hon skulle beställa mat på ett nytt språk. Menyn var på ett enda papper, handskriven.

"Just one?" he asked. Mia nodded. She always traveled alone, and she always felt a little nervous ordering in a new language. The menu was on a single sheet of paper, handwritten.

Hon pekade på ett ord som hon inte förstod. Servitören log för första gången. "Det är dagens specialitet," sa han på långsam engelska. "Min mormors recept. Prova det. Om du inte gillar det, så tar jag något annat."

She pointed at a word she did not understand. The waiter smiled for the first time. "Is the special of the day," he said in slow English. "My grandmother's recipe. Try it. If you don't like it, I bring something else."

Maten kom i en tung lerskål. Het, vitlöksdoftande, full av små brödbitar. Mia tog en försiktig första sked och tittade upp. Servitören stod vid baren och iakttog henne med armarna i kors.

The food arrived in a heavy clay bowl. Hot, garlicky, full of small pieces of bread. Mia took a careful first spoonful and looked up. The waiter was watching from the bar with his arms crossed.

Hon visade tummen upp. Han skrattade, gick fram och fyllde på hennes glas. "Bra," sa han. "Imorgon kommer du tillbaka och då berättar jag vad som finns i den."

She gave him a thumbs up. He laughed, walked over, and refilled her glass. "Good," he said. "Tomorrow you come back and I tell you what's in it."