Floden Seoul höll hemlig i ett halvt sekel

I hjärtat av Seoul ligger en flod som tillbringade ett halvt sekel inspärrad. Cheonggyecheon rann en gång öppet genom stadens kärna, men under åren efter kriget blev den förorenad och omringad av kåkstäder, så myndigheterna lade betong över den. Betongen förseglade vattnet, och vid nittonhundrasjuttiotalet dundrade en upphöjd motorväg ovanpå den betongen. Floden levde vidare bara som ett rykte under trafiken.

At the heart of Seoul lies a river that spent half a century entombed. The Cheonggyecheon once ran openly through the city's core, but in the years following the war it grew polluted and hemmed in by shanties, so the authorities paved over it. Concrete sealed the water away, and by the nineteen seventies an elevated highway thundered above that concrete. The river persisted only as a rumour beneath the traffic.

Sedan, år tjugohundratre, försökte Seoul något som verkade nästan bakvänt: staden började riva motorvägen för att gräva fram floden igen. Ingenjörer rev upp vägbanan, återställde nästan sex kilometer av bäcken och kantade dess stränder med gångvägar, stenar att gå på och broar. Skeptiker anklagade staden för att offra användbar infrastruktur för dekoration. Projektet fortsatte ändå, och bäcken avtäcktes igen år tjugohundrafem.

Then, in two thousand and three, Seoul attempted something that looked almost perverse: it began dismantling the highway to dig the river back out. Engineers tore up the roadway, restored nearly six kilometres of the stream, and lined its banks with walkways, stepping stones and bridges. Sceptics accused the city of sacrificing useful infrastructure for decoration. The project proceeded regardless, and the stream was unveiled again in two thousand and five.

Till och med optimisterna var oförberedda på det som följde. Fiskar, fåglar och insekter återvände till vatten som inte skådat dagsljus på femtio år. Sommartemperaturerna längs bäcken uppmättes flera grader svalare än på vägarna som löper parallellt med den, en naturlig luftkonditionering trädd genom stadens tätaste del. Miljontals människor promenerar nu längs dess stränder varje år, många av dem för unga för att förstå att deras favoritplats i Seoul en gång var undersidan av en motorväg.

Even the optimists were unprepared for what followed. Fish, birds and insects returned to water that had not glimpsed daylight in fifty years. Summer temperatures along the stream registered several degrees cooler than on the roads running parallel to it, a natural air conditioner threaded through the densest part of the city. Millions now walk its banks each year, many of them too young to grasp that their favourite corner of Seoul was once the underside of a motorway.