Nittiodagarskornet

Baren i Kirkwall hade fem bord och en brasa. Dörren öppnade sig mot en gata av grå sten med katedralen högst upp. Polly tog bordet närmast värmen. "Kan jag få se menyn?" frågade hon. Kortet hade färre rätter än hon väntat sig, och fler av dem lokala.

The bar in Kirkwall had five tables and a fire. The door opened onto a street of grey stone with the cathedral at the top. Polly took the table nearest the heat. "Can I see the menu?" she asked. The card had fewer things on it than she expected, and more of them local.

"Skulle du kunna rekommendera en god rätt?" Ägaren var en häger. Hon rekommenderade genast en bannock. Bere är ett korn som odlats här i århundraden. Folk kallar det nittiodagarskornet, eftersom det mognar snabbt nog för en kort nordlig sommar. Malet till mjöl blir det en platt, mörk bannock.

"Could you recommend a good dish?" The owner was a heron. She recommended the bannock at once. Bere is a barley they have grown here for centuries. People call it the ninety-day barley, because it ripens fast enough for a short northern summer. Ground into meal, it makes a flat, dark bannock.

"Har ni vegetariska alternativ?" frågade Polly. Hägern pekade på samma rad på kortet. Bannock, smör och crowdie, den mjuka osten som gårdarna alltid har gjort. Samma säd går också till destilleriet under tornet, som varit i drift sedan sjuttonhundranittioåtta.

"Do you have vegetarian options?" Polly asked. The heron pointed at the same line on the card. Bannock, butter and crowdie, the soft cheese the farms have always made. The same grain also goes to the distillery under the tower, working since seventeen ninety-eight.

"Kan vi få notan, tack?" sa Polly när tallriken var tom. Hägern tog god tid på sig att komma med den, vilket är en komplimang. Utanför hade vinden lagt sig till det som öarna kallar vindstilla. Polly gick uppför den grå gatan mot den röda katedralen.

"Can we get the bill, please?" Polly said when the plate was empty. The heron took her time bringing it, which is a compliment. Outside, the wind had dropped to what the islands call still. Polly walked up the grey street toward the red cathedral.