Skogen andas

Morgonen kom mjuk och grå. Det var dags att gå. Hela skogen ångade. Solen värmde de våta löven, och dimman steg upp och blev låga moln. Skogen andades ut. Polly skakade regnet från sina blågröna vingar och flög upp för en sista titt.

Morning came soft and grey. It was time to go. The whole forest was steaming. The sun warmed the wet leaves, and mist rose into low clouds. The forest was breathing out. Polly shook the rain from her blue-teal wings and flew up for one last look.

Från högt uppe såg hon vad skogen gjorde. Dimman var vatten från löven. Det steg upp mot himlen. Sedan drog det långt bort och föll som regn över andra länder. Skogen ger regn till avlägsna platser.

From high up, she saw what the forest did. The mist was water from the leaves. It went up into the sky. Then it moved far away and fell as rain on other lands. The forest gives rain to far places.

Under henne rann den bruna floden vidare. Den bar vattnet åt andra hållet, mot ett avlägset hav. Vatten ovan och vatten nedan. Träden och floden rörde samma regn.

Below her, the brown river ran on. It carried water the other way, to a far sea. Water above and water below. The trees and the river moved the same rain.

Polly flög österut, mot havet. Krontaket blev en mjuk grön hud. Bakom henne fortsatte Amazonas att göra sitt eget regn. Hon tittade inte tillbaka. Vissa platser bär man med sig.

Polly flew east, toward the sea. The canopy became one soft green skin. Behind her, the Amazon kept making its own rain. She did not look back. Some places you carry with you.