De som lyssnar

På sin sista dag hittade Polly människor. På en liten glänta fanns ett lugnt läger. En forskare satt med kablar och mikrofoner. Fler mikrofoner hängde högt uppe i träden. Forskaren såg en liten fågel med runda glasögon och log. Det här var den enda människa som Polly mötte hela veckan.

On her last day, Polly found people. In a small clearing was a quiet camp. A scientist sat with wires and microphones. More microphones hung high in the trees. The scientist saw a small bird in round glasses and smiled. This was the one person Polly met all week.

De lyssnade på skogen. Skogen är mycket tät och mycket hög. Man kan inte räkna djuren bara genom att titta. Många gömmer sig eller kommer ut på natten. Därför lyssnar forskarna. De lämnar mikrofoner i träden och spelar in ljuden.

They were listening to the forest. The forest is very thick and tall. You cannot count the animals by looking. Many hide or come out at night. So the scientists listen. They leave microphones in the trees and record the sounds.

Forskaren visade Polly en skärm. Skogens ljud var nu en bild, linjer och vågor. Varje form var ett annat läte. Den högljudda skogen var i själva verket många djur som talade.

The scientist showed Polly a screen. The forest sounds were now a picture, lines and waves. Each shape was a different call. The noisy forest was really many animals talking.

Polly stannade till kvällen. Sedan flög hon tillbaka upp till krontaket. Bakom henne fortsatte inspelarna att arbeta och bevarade skogens röster.

Polly stayed until evening. Then she flew back up to the canopy. Behind her, the recorders kept working and saved the voices of the forest.