När solen går ner

Polly ville sova, men skogen hade andra planer. När ljuset försvann blev skogen inte tyst. Den vaknade. Nattens skog öppnade ögonen. Polly höll sig vaken och höll sin gröna kropp stilla i mörkret.

Polly wanted to sleep, but the forest had other plans. When the light left, the forest did not go quiet. It woke up. The night forest opened its eyes. Polly stayed awake and kept her green body still in the dark.

Först kom ljudet. Grodor ropade från varje löv och varje pöl. Sedan kom tusentals insekter med. Luften var en vägg av ljud. På natten är skogen mer högljudd än på dagen. Djur som gömmer sig i solen kommer ut i mörkret.

First came the sound. Frogs called from every leaf and pool. Then thousands of insects joined. The air was one wall of noise. At night the forest is louder than in the day. Animals that hide in the sun come out in the dark.

Sedan kom ögonen. Små ljus rörde sig i mörkret. Det var djurens ögon. Polly höll sig mycket stilla. Under henne gick två stora ögon långsamt förbi. Det var deras tid, inte hennes. Så Polly bara tittade.

Then came the eyes. Small lights moved in the dark. They were animal eyes. Polly stayed very still. Below her, two big eyes passed slowly. This was their time, not hers. So Polly just watched.

Sent på natten kom det varma regnet. Det föll genom löven. Polly satt under ett stort löv. Hon lyssnade på regnet och grodorna, och hon somnade.

Late at night the warm rain came. It fell through the leaves. Polly sat under a big leaf. She listened to the rain and the frogs, and she fell asleep.