Det mörka golvet

Nästa dag flög Polly lågt ner. Hon flög förbi krontaket, ända ner till marken. Det var en annan värld. Nästan ingen sol nådde marken. Ljuset var svagt och luften var sval. Hennes röda huvud var det ljusaste där.

The next day Polly flew down low. She went past the canopy, down to the floor. It was a different world. Almost no sun reached the ground. The light was dim and the air was cool. Her red head was the brightest thing there.

En grön linje rörde sig över den mörka jorden. Polly tittade närmare. Det var myror. Var och en bar en bit löv, som ett litet grönt segel. De är bladskärarmyror. De är bönder. De odlar en särskild svamp och äter den.

A line of green moved on the dark soil. Polly looked closer. They were ants. Each one carried a piece of leaf, like a small green sail. They are leafcutter ants. They are farmers. They grow a special fungus and eat it.

På marken slösas ingenting bort. Gamla löv, ved och frukt bryts ner snabbt. Sedan använder träden dem igen. Skogen växer på sina gamla delar.

On the floor, nothing is wasted. Old leaves, wood, and fruit break down fast. Then the trees use them again. The forest grows on its old parts.

På ett mörkt löv såg Polly något ljust. Det var en liten groda, blå och svart. Ljus hud betyder fara. Polly tittade, men hon rörde den inte.

On a dark leaf, Polly saw something bright. It was a tiny frog, blue and black. Bright skin means danger. Polly looked but did not touch.